Johan Malmström


TITEL
Gå och se/Walk and See ©Johan Malmström 2012

MATERIAL Video installation
KONTAKT
johan[at]tlox.se 

Åren runt millennieskiftet var en tid i mitt liv som var full av konstnärliga visioner. Jag drev en konstskola med en ambition att vara ett kreativt gränssnitt mot världen där människor med olika bakgrund kunde mötas och testa  idéer och arbetssätt. Jag såg skolan som en del av min konstnärliga praktik men jobbade först och främst i ett samarbete med konstnären Annika Drougge. Våra projekt och aktioner rörde sig både i och utanför konstkontexten, de var relationella och sociala experiment med förankring bl.a. i den politiskt medvetna deltagarkultur som då växte fram i Stockholm. Allt kändes ungt, vitalt och progressivt. “Two Cosmic Anuses” utvecklade en enorm gravitation.

1998 jobbade vi i ett litet projektrum på IASPIS. Vi förstod då att vi, tillsammans med andra, behövde fixa ett rum mot offentligheten där vi kunde vidareutveckla våra idéer:

“SOC Stockholm” blev under 5-6 år min (vår) konstnärliga trip med en närvarokänsla som jag är glad att ha fått uppleva. Det var en plats i rörelse, alltid öppen för omförhandling, experiment, kulturdebatt och fest. Under samma tid startade även ID:I och många andra konstnärsdrivna projekt på Söder. Vi hjälpte varandra, deltog i- och engagerade oss i varandras verksamheter. Den tiden är ständigt närvarande i saker jag gör idag även om allt är annorlunda nu.

 – -‹‹‹eng›››- –

The years around the millennium was a time of artistic visions in my life. I directed an art school with an ambition to be a creative interface to the world where people of different backgrounds could meet and try out their ideas and develop skills. I regarded the school as a part of my artistic practice, but worked mainly in collaboration with the artist Annika Drougge. Our projects and actions moved freely in and out of the art context; they were relational and social experiments partly inspired by the politically-aware, interactive culture that was emerging in Stockholm at the time. Everything was young, vital and progressive. “Two Cosmic Anuses” developed extreme gravity.

In 1998, we worked in a tiny project room at IASPIS. We then understood that we, together with others, needed a space open to the public where we could develop our ideas further:

For about 5-6 years, “SOC Stockholm” was my (our) ultimate artistic trip. There was presence and intensity in what we did together. It was a place in constant change, open to negotiation, debate and partying. During that time, ID:I and many other artist-run spaces popped up on Söder. We helped each other, took part in, and got engaged in each other’s activities. That time is still very present in things I do today even though everything has changed.